We live in the real life - kapitel 1

Jag drog bort en hårslinga från ansiktet, stressen tog tag i mig. jag hamnade i ett stort rum, riktigt mörkt och hörde hånskratt. Jag vaknade till, vilken tur att det var en dröm. Jag svettades samtidigt som jag frös och fick gåshud. Inget kändes riktigt idag men jag brydde mig riktigt inte, jag drog mig upp ur sängen och börjde välja kläder. Det fick bli jeans och linne sålänge. Jag la mig igen tills mamma ropade att det var frukost. Då kände jag att jag var riktigt hungrig. Jag tog lite flingor och ett glas juice och satte mig vid tvn. Gillar inte så mycket social kontakt hemskt mycket endast när vänner och mamma kanske kramar mig, där går faktiskt gränsen. Jag sappade mellan kanalerna och hittade inget intressant. Jag hörde tassar mot glastrappan, Chip var uppe.
Han hoppade upp hos mig och började puffa min arm för att han ville leka. jovisst Chip var bara några månader men ändå min hund så jag tog bara hand om honom.
Jag beslöt att äta frukosten snabbt och köra lite agility med honom och kanske gå ner till havet. Jag tog fram några småhindren för jag får inte upphetsa honom för han är ändå bara valp. Han hoppade fint och jag var nöjd.
Mobilen ringde och jag hade ingen lust att svara men gjorde det ändå.
- Hålla det är Selena
- Hejsan.. - samtal avbröts -
jag brydde mig inte längre, de får skylla sig själva att samtalet avbröts.
Jag beslöt mig att sova resten av dagen, men det fick jag inte.
- Du är tvungen att göra nåt, gå in till köpcentret och du prata ju nånting om att köpa en röd skinnväska ju,sa mamma
- jajaa men jag har aldrig varit där men aja, ge mig pengar, sa jag lite trött
Hon gav mig 600 spänn för att jag skulle köpa några grejer till henne.
Jag valde att gå till min cykel med skogsvägen. Chip ville gärna följa med och tilllät väl denna gången. Han hoppade glatt bredvid mig och de som gick förbi oss sa alltid nåt gulligt om Chip som "det var en söt hund" eller "jag vill också ha en sån hund" Jag brukade få frågor om vilken ras Chip är men jag vet inte det står okänt men jag misstänker att han är lite labrador i sig. Vi började springa när vi närmade oss en park. Jag tog den blåvita cykeln som tog där som "Forever alone"
Jag hade en cykelkorg på bakhjulet som Chip brukade sitta i och det ska han göra idag med.
Folk gav mig nyfikna men snälla blickar när Chip hade sin mun öppen och tungan var utanför. Antagligen var han lite varm, jag började fnissa så gjorde han jämt tycker jag iallafall.
Mamma beskrev att köpcentret var på gata Lennyvida och där var det. Jag såg ingen väg in så jag hittade en egen. Jag lämnade cykeln och bärde upp Chip till marken och satte på koppel.
Det stod massa reklam om Justin Bieber men who care's liksom och det såg ut sem en fyrkantig tunnel.
Vi gick in och det var massa livvakter som stod där. Hade jag verkligen gått rätt?
Jag gick djupare och djupare tills jag såg Justin Bieber, whuut?
-Hejsan, du måste vara den lyckligt lottade tjejen, sa han lite konstigt för ha verkade inte ha sett mig.
- Och vad innebär det? sa jag
- Du och jag ska göra en duet tillsammans, om du inte kan sjunga är det ingen fara. Gullig hund förresten.
_______________________________________________________________________
Kapitel 2 kanske kommer inatt eller lite senare..

Kommentarer
Postat av: Gina

Jättebra, men kan du skriva en längre nästa gång?

2012-03-24 @ 19:25:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0